Flöjt   
|6 713 |2 171 6
|↑6 654 |3212 |3 217 5|6    
    
    
Maria går på vägen som leder in till byn
Hon sjunger och hon skrattar åt lärkorna i skyn
Hon är på väg till torget för att sälja lite bröd
Och solen stiger, varm och stor, och färgar himlen röd

Då möter hon en herre på en häst med yvig man
Han säger: "jag är kungens man, så jag tar vad jag vill ha
Och du är alltför vacker för att inte ha nån man;
Följ med mig in i skogen ska jag visa vad jag kan"

|6    |2 6 |
|4 5 |6 1 |6 5 |6    |


|6    |5    |1 5 |6    |
|1    |5    |1 2 |3d  |
|4    |1    |5    |1    |
|2 1 |5 6 |3d  |      |

|6    |5    |1 5 |6    |
|1    |5    |1 2 |3d  |
|4    |1    |5    |1    |
|2 1 |5 6 |3d  |      |

Hon tvingas ner i gräset, och han tar på hennes kropp
Hon slingrar sig, och ber honom för Guds skull hålla opp
Men riddarn bara skrattar, berusad av sin glöd
Så hon tar hans kniv och stöter till och riddaren är död

De fängslade Maria, hon stenades för dråp
Men minnet efter riddaren blev firat varje år
Ja, herrarna blir hjältar, men folket det blir dömt
Och vi som ser hur allt går till får veta att vi drömt